Under Almedalsveckan bjöd vi tillsammans med Brukspecialisten och författaren Mats Söderlund in till ett rundabordssamtal om framtiden. Tillsammans med Anna-Karin Stoltz – IVL, Håkan Andersson – Riksbyggen, Caroline Hill – Zengun och Johan Jönsson – Bruksspecialisten utforskade vi en fråga som sällan får tillräckligt med utrymme i klimatdebatten: Hur ser en framtid ut där vi faktiskt lyckas med omställningen?
Samtalet tog avstamp i projektet Bortom dystopierna, där vi arbetar med framtidsbilder och backcasting för att identifiera vilka beslut och förändringar som krävs idag för att nå en önskad framtid. Utgångspunkten är enkel men viktig: framtiden är inte stängd – den är öppen.
Det kan låta självklart, men i en tid där klimatfrågan allt oftare beskrivs genom risker, kriser och uppskjutna beslut är det lätt att fastna i en bild av att utvecklingen redan är förutbestämd. Samtidigt vet vi att vår förmåga att föreställa oss framtiden påverkar de beslut vi fattar här och nu.
För oss som arbetar med arkitektur och samhällsutveckling är det en central fråga. Varje dag arbetar vi med visioner om hur människor ska leva, bo och mötas i framtiden. Vi ritar skolor, bostäder, arbetsplatser och stadsdelar för kommande generationer. Men när det gäller klimatfrågan fastnar vi ofta i nuläget eller i olika katastrofscenarier. Därför ville vi pröva ett annat perspektiv.
Med hjälp av Mats Söderlund inleddes samtalet med en gemensam framtidsresa. Deltagarna fick förflytta sig trettio år framåt i tiden och föreställa sig hur livet såg ut i ett fossilfritt samhälle år 2055. När vi sedan samlades kring bordet växte bilder fram av energigemenskaper, ökad självförsörjning, starkare lokalsamhällen och människor som med stolthet såg tillbaka på den omställning de hade varit med och skapat.
Det som blev tydligt under samtalet var att framtiden inte främst beskrevs som resultatet av ett tekniskt genombrott. I stället återkom samma teman gång på gång: samarbete, kunskap, mod och förändrade värderingar.
När vi arbetade oss bakåt från 2055 blev det också tydligt att omställningen inte hade drivits fram av ett enskilt beslut eller en avgörande innovation. Den hade vuxit fram genom många parallella förändringar. Energifrågan och beredskapen lyftes som viktiga drivkrafter. Torkan 2018 nämndes som en händelse som fick många att förstå klimatfrågan på ett nytt sätt. Flera pekade också på hur hyresgästers, kunders och brukares ökade medvetenhet successivt förändrade marknadens förväntningar.
Samtidigt återkom frågan om ansvar. Hur länge kan vi vänta på att någon annan ska ta första steget? En stark slutsats från samtalet var att bygg- och fastighetsbranschen behöver våga gå före, även när regelverk eller marknad ännu inte fullt ut kräver det.
En annan viktig insikt var att hållbarhet och lönsamhet inte längre kan betraktas som motsatser. För att omställningen ska få verklig kraft behöver hållbarhet vara integrerad i affären. Först när klimatnytta, affärsnytta och människors behov pekar åt samma håll blir förändringen möjlig att skala upp.
Kanske var det mest inspirerande att samtalet så tydligt kretsade kring människor och vardagsliv. Hur känns det att leva i ett fossilfritt samhälle? Hur ser den attraktiva staden ut? Vad är det som gör att människor vill vara en del av omställningen? För om vi inte kan beskriva det goda livet i en hållbar framtid blir det också svårt att skapa engagemang för den.
När vi sammanfattade samtalet började en möjlig väg till 2055 träda fram. Omställningen drevs av ökad kunskap, större medvetenhet och nya former av samverkan. Den tog fart när hållbarhet blev en självklar del av affären och när människor började se värdet av förändringen i sin egen vardag.
Det är också därför vi tycker att samtal som detta behövs. Framtiden avgörs inte bara av teknik, politik eller ekonomi. Den formas också av vilka berättelser vi berättar för varandra, vilka bilder vi delar och vilka framtider vi tror är möjliga.
Stort tack till alla deltagare för en generös, klok och inspirerande diskussion – och till Bruksspecialisten som öppnade sitt cirkulära tält för ett samtal om hur vi tillsammans tar oss bortom dystopierna.