Vår medarbetare Cecilia Hörngren inspireras på årets Building Sustainability.
Building Sustainability 2018 var uppfriskande genomtänkt upplagd med många kunniga föreläsare och paneler. Av talarnas fokus och innehåll märks att kunskaper om byggnaders klimatpåverkan tas med i tidiga skeden av många byggprojekt. Villigheten att förbättra finns. Flera olika undersökande projekt i forskningssyfte presenterades också vilket kändes positivt.
Det jag tar med mig hem är inspiration till förbättring av olika slag. Vi kan fokusera ännu mer på att minska byggnaders negativa klimatpåverkan.
Plushus kan vi redan bygga – nu kan vi fokusera på livscykelanalyser och uppförandefasen. Då blir valet av byggmaterial viktigt. En tanke som fick genomslagskraft redan med den första talaren, Monica von Schmalensee, var att för att bygga klimatsmart vi behöver gå ifrån stuprörstänk till grupparbetestänk. Hon menade att konsulter koncentrerar sig på sitt stuprör för effektivitetens skull och rädsla för att få kritik. I stället behöver vi tid för att få alla med på tåget i projekten, så resan blir smartare och klokare.
Att man behövde gå ifrån stuprören höll alla med om på olika sätt. Samtidigt presenterades en mängd stuprör i form av många olika – och som det verkade – svårhanterliga beräkningsverktyg. De använder olika ej sinsemellan synkade databaser och väljer själva generiska variabler, exempelvis transportavstånd mm. Kommentarer som följande presenterades: ”Utmaningen ligger i att kitta ihop systemen”, ”Man räknar på användning i Europa inte i Sverige”, ”Det behövs fler referensvärden”. ”Hur materialmängderna sorteras och i vilken enhet saknas. Vi försöker få fram datan, har fokus på det. Nyckeltal saknas fortfarande.” Här finns alltså rum för förbättring för användbarhetens skull.
Intressanta tankar bollades även i pauserna: Ett hållbart synsätt istället för en inställning som upplevs som en slags fiendskap, trä vs. betong, skulle behövas. Exempelvis dels genom att välja det material som gör bäst nytta för byggnadsdelen i fråga, dels minska mängden använd betong genom att göra en genomtänkt konstruktiv beräkning med syfte att bara använda den mängd betong som behövs för syftet, inte mer.
Mitt intryck av de två dagarnas föreläsningar är att det finns förbättringspotential vad det gäller att få till funktionella livscykelanalyser. Det finns också ett behov att arbeta mer med en cirkulär ekonomi. Med ett livscykeltänk tar vi också in frågor som hur vi kan anpassa byggnader för att kunna återanvändas och demonteras på bästa sätt. Tankar kring hur vi kan minska byggavfall redan i designskedet togs upp. Exempel gavs som att måttbeställa gipsskivor, visserligen lite dyrare, men det blir inget spill och bättre arbetsmiljö. Alla var rörande ense om att det är i de tidiga skedena vi behöver ta upp och planera för klimatförbättrande åtgärder, tillsammans. Att inte riva i onödan. Minska användningen av jungfruligt material. Samt naturligtvis: den klimatsmartaste byggnaden är den som inte byggs.
I slutet av de två dagarna presenterade Per Espen Stoknes, psykolog och ekonom, en engagerande föreläsning om varför det är så svårt att kommunicera klimatfrågan, där han gav praktiska tips om hur vi övervinner de psykologiska barriärerna.
Slutklämmen var arkitekten Anthony Thistletons föreläsning om varför och hur hans arkitektföretag bygger höghus i trä. Han övertalar sina beställare om att trä både blir billigare och går snabbare att bygga, och lyckas på så sätt driva sin hållbara arkitektetik trots beställare som kanske inte prioriterar klimatet utan hellre motiveras av ekonomiska faktorer.
/Cecilia Hörngren
