Berlin – en reflektion från en studieresa

Omvärld84Studieresor & Studiebesök16

Det är en underlig känsla att gå och lägga sig i en stad, i ett land och vakna upp i en annan stad, i ett annat land. När vi vaknar efter den 17 timmar långa tågresan, stela i kropparna från de hårda britsarna i liggvagnen ser vi lövträd i orange, gult och rött som sveper förbi utanför fönstret. Vi befinner oss i ett Tyskland i full höstprakt och anländer strax till Berlin.

Det som blir tydligt för mig under våra guidade turer runt om i Berlin är att staden är full av kontraster. Vi passerar byggnader från olika tider, politiska ideologier, i det som engång var Öst- och Västberlin. Nytt och gammalt. Ibland är kontrasten förvillande liten, eller svårtolkad. Vi passerar Humboldt Forum, ett av Europas mest ambitiösa och hett debatterade kulturprojekt. Ett massivt, toppmodernt museikomplex som stod klart för 2 år sedan. Tre av dess fasader är en något modifierad rekonstruktion av Berlins slott som stod på platsen innan det bombades under andra världskriget. Mellan 1976 och 2006 stod här Palast der Republik som bland annat huserade Östtysklands parlament, men 2006 tog man beslut att riva byggnaden. Min blick har svårt att placera byggnaden på en tidslinje när mina ögon försöker relatera de skarpt skurna stenarna och de med modern teknik anpassade innerhörnen med dåtidens estetik.

Vi vandrar vidare förbi Kollonadenhof och James Simon Gallery. Här har David Chipperfiels Architects på ett varsamt sätt gjort ett tillägg i den befintliga miljön som skadades svårt under andra världskriget. James Simon Gallery med dess strikta form kontrasterar mot de omkringliggande byggnaderna och i mötet lyfter de varandra. När vi promenerar mellan kolonnaderna slås jag av den respekt jag tycker att restaureringen visar inför originalet. Det är tydligt vilka delar som är befintliga och vilka som är nya, kontrasten är stor utan att den ena förtar den andra, utan de står där i respektfullt samspel.

Vi passerar flera platser som Berlins invånare tagit i besittning. Små gröna odlingar som är en del av trottoaren, kluster av food-trucks i ett fritt utrymme mellan två byggnader, utomhusbarer, ordnat och kaos. Klimatet är mildare och mer medgörligt än i Stockholm, det är lockande att inte kunna förutse hur gatubilden utvecklar sig utefter vår promenad.

Under vår andra dag tar vi bussen ut till Wedding. En gammal arbetarstadsdel som idag tillhör de fattigaste stadsdelarna av Berlin. Samtidigt har närheten till Berlins centrum och ett intresse från konstnärer och andra som vill bo billigt lett till att områdets status ökat under senare år. En gammal industrilåda som utifrån ser nedgången och bortglömd ut fungerar nu som lokal för pianokonserter. Vi går förbi flera nya flerbostadshus med egen prägel, många av dem byggda på initiativ av byggemenskaper.

Kring lunchtid möts vi upp vid Lobe Block (Terrassenhaus) en ateljé- och galleribyggnad med flexibla ytor som används till både bostad åt fastighetsägaren, kontor/showroom åt mindre företag samt eventyta. Vi får en energifull och engagerande föreläsning av initiativtagaren och ägaren Olivia om hennes ambition för projektet. Den stora betongstrukturen står i stor kontrast mot de hållbarhetstankar som bär verksamheten och den trädgård med höns och odling som servar restaurangen i entréplan där vi äter lunch. Olivia säger själv att om hon skulle byggt huset idag skulle hon valt en trästomme. Från husets takterrass blickar vi ut över ett nybyggt bostadshus med skarpa kanter och prefabricerad sandwichfasad i betong. I bakgrunden skymtar vi ett stort parkområde där de två kvarvarande (av tidigare fyra) tornen av Humbolthain Flak tower tornar upp sig. Luftvärnstorn som konstruerades av Nazi-Tyskland och som raserades under andra världskriget.

Berlin är stort, har flera stadsdelar med olika karaktär. Vi hinner bara se en bråkdel under våra två dagar. Jag slås av kontrasten mellan det intima, grönska som klättrar på fasaden, en blomkruka som fallit från en balkong och slagits i spillror mot trottoaren. Och det storslagna, byggnader för makten, stora parkytor som leder fram till en storslagen entré, paradgator. Bostadshus för stora massor, lyxlägenheter och byggemenskaper. Ett myller av människor, idéer och tankar. Jag tar med mig insikten att kontraster, när vardera delen ges lika mycket respekt, förhöjer stadsbilden och både möjliggör tillbakablickande samt en strävan framåt.

Vid pennan, Sara Eklund