I de nya byggreglerna har storleksangivelsen för när avdelbarhet vid kök krävs tagits bort vilket ger möjlighet till tolkning och bedömning. Vi satte oss ner tillsammans med tre av våra erfarna bostadsarkitekter, David Reinius, Henrietta Borseman och Sofia Gylje för att prata om kökets utformning, vilka rumsliga kvaliteter som är viktiga att bevaka och om de tror att den öppna planlösningen är här för att stanna.
Generellt kan man säga att köken i våra svenska hem under 1900-talet har gått från avdelat tillagningskök till öppen planlösning. Under de år ni varit verksamma som arkitekter har ni upplevt någon förändring i hur man ser på kökets utformning?
– Jag är präglad av min uppväxt och mina utbildningsår under 90-talet. Då skulle man nå kök och vardagsrum via en neutral zon, det vill säga via en hall eller passage. Idag stöter man på att man går via köket till vardagsrummet vilket jag upplever som en negativ trend. Om man är pedant är det jobbigt att alla måste se stöket i köket, det finns ingen avskildhet. Jag tycker att det är viktigt med viss avskildhet. Man vill inte ha kyl och frys rakt i blickfånget. Ambitionen bör vara att få kök och vardagsrum att kännas trevligt utan att man hela tiden ser hela köksbänken, säger David.
– Jag upplever att det är en konsekvens av att vi ritar allt mindre lägenheter. Det är effektiva ytor i alla lägen. Tidigare fanns det mer utrymme för passager och hallar, resonerar Sofia.
-Jag tänker även att vår syn på rumssamband har förändrats. Vi är som sagt skolade i att man ska ha en privat del och en offentlig del. Nu för tiden vill allt fler lyfta fram det sociala. Om man tidigare ville gömma undan köket som en arbetsyta är det numera förknippat med både umgänge och positionering i vissa sammanhang. Exklusiva och kvalitativa material och apparater, en köksö som är mer en möbel än en arbetsbänk. Idag lagar både män och kvinnor mat, det är en tydlig del av vardagen. Det har blivit mer av en social yta som man vill lyfta fram, det har skett en kulturförflyttning, säger Henrietta.
– Men är det någonsin så där städat och snyggt som det ser ut i mäklarbilderna, frågar David?
– Jag håller med om att man idag ser köket som hjärtat i lägenheten, för många en statussymbol, fortsätter Sofia. Men jag upplever samtidigt en viss tillbakagång, den öppna planlösningen uppskattas inte av alla. Den medför även nackdelar exempelvis för större barnfamiljer, då kan det bli problematiskt när man inte kan stänga om sig och få till olika ljudzoner i lägenheten.
– Ja, det blev tydligt under pandemin, behovet av att kunna stänga om sig, säger Henrietta.
Hur tror ni att den nya definitionen av avdelbarhet kommer påverka hur vi ritar bostadsplaner? Är det en risk eller möjlighet med den nya skrivelsen?
– Spontant tänker jag att det är bra när det gäller små lägenheter som legat på gränsen över 55 kvm. Fram tills nu har man i vissa fall behövt minska lägenhetsytan för att ligga under 55 kvm, även om det till viss del försämrat lägenheten, för att kunna följa Svensk standards (SIS) krav på avdelbarhet och mindre inrednings-längder (1). Att den skarpa gränsen kopplat till en yta tas bort ger oss mer flexibilitet. Kravet på avdelbarhet kan ibland också ge konsekvenser som sämre fönstersättning på grund av en hypotetisk vägg, säger Sofia.
– Det är i sådana gränsfall som det blir flytande, i större lägenheter ska vi givetvis fortfarande kunna visa på en avdelbarhet. I mindre lägenheter tycker jag det är positivt att kunna prioritera det öppna rummets kvalité, fyller Henrietta i.
– Jag är mer fundersam över att hänvisningen till SIS inredningsmått tagits bort och att det kan komma att påverka vissa funktionsmått negativt. Vi har redan nu hört resonemang om möjligheten att minska arbetsytan i kök mellan vask och spis från 800 mm till 600 mm i större lägenheter, vilket jag tycker är för lite, säger Sofia. (2)
Vilka kvaliteter anser ni viktiga att värna om i relation till avdelbarhet och rumssamband?
– Att man tänker flexibilitet och i flera steg. Det ska gå att välja själv hur pass öppet det ska vara, det ska gå att bygga om. Självklart i relation till lägenhetens storlek. Man måste kunna föreställa sig olika typer av möblering och livets olika faser, säger Henrietta.
– Även i mindre lägenheter är det viktigt att fundera kring siktlinjer och viss avskiljbarhet i den mån det går, fyller David i.
– Ja, och det är så klart högst personligt hur man vill ha det, inflikar Sofia.
– Just när det gäller små lägenheter kan man skapa hög kvalité genom att fundera över rumssamband och möblerbarhet. Till exempel hitta en balans i hur stor del av rummet kökslängden får ta. Jag brukar sträva efter ett tydligt och prydligt rum. Det är svårt när måtten pressas och lägenhetsstorlekarna blir mindre. Om matplatsen kan få plats i köket utan att det är på bekostnad av att andra ytor blir mindre, så är det en kvalitet, att ha tydliga zoner trots ett öppet rum, säger David.
– Som Henrietta är inne på så omvärderar man boendet i olika skeden av livet. Där finns behov av en flexibilitet, att kunna förändra. Det måste vi som arkitekter kunna föreställa oss redan i skisskedet, avslutar Sofia.
(1) Enligt Svensk standard kan du vid lägenheter mindre än 55 kvm planera lägenheten för en person vilket innebär kortare kökslängd och mindre mängd förvaring.
(2) Enligt SIS bör enbart lägenheter avsedda för studenter ha ett mått på 600 mellan vask och spis, övriga lägenheter ska ha ett mått på 800 mm.