Jenny Larsson och Karin Schedin är två av våra landskapsarkitekter som arbetar mycket med skol- och förskolegårdar. Vi bad dem berätta om hur arbetet kan se ut och vad de tycker är extra viktigt och utvecklande med arbetet med dessa miljöer.
Hur kan arbetet med skol- och förskolegårdar se ut?
-Det finns ofta liknande processer och utmaningar. Arbetet inleds i dialog med verksamheten för att förstå vilka behov och önskemål de har på utemiljön, berättar Jenny.
– Vi arbetar sen utifrån tre olika typer av zone som gynnar och möjliggör olika typer av lek. Närmast entréerna ligger fokus på trygga zoner där lek med pedagogiskt stöd och lugna aktiviteter med exempelvis vatten och sand placeras. I nästa zon, den rörelserika zonen, är målsättningen att det finns inslag som främjar aktivering, dynamik, finmotorik, grovmotorik och balans. Där finns ofta olika lekutrustningar som stöd i barnens lek. Den tredje zonen kallas den vilda zonen. Där är fokus att uppmuntra till fri och fantasibaserad lek där barnen själva ansvarar för att se miljöns möjligheter, beskriver Karin.
Vad tycker ni är det viktigaste i arbetet med dessa gårdar?
-Det är viktigt att gestalta en god lekmiljö med fokus på att skapa miljöer som ska uppmuntra till lek och aktivitet. Grönskan är viktig i gårdsutformningen av olika anledningar. Det är en långsiktig investering, ett bestående element i miljön som utvecklas över tid. Lekutrustningar kan enklare bytas ut men växtligheten består. Växter utsätts för stort slitage i denna typ av miljöer så det är viktigt att skapa goda förutsättningar så de håller över tid, berättar Jenny.
Träd och buskar bidrar med lövskugga, pinnar att leka med, blommor och ibland frukt och bär, som genererar kunskap, rumsliga kvaliteter och lek. Att hitta en väl avvägd balans mellan växtlighet, lekutrustning, fria ytor och om möjligt bevarad naturmark är viktigt. I dialog med verksamheten kan det ibland bli mycket fokus på lekutrustningen. Då får vi som landskapsarkitekter bidra med vår kunskap om hur vi skapar attraktiva lekmiljöer. Jag tror att vi båda brinner lite extra för att skapa goda miljöer för den fria leken. Miljöer med små komponenter som ger mersmak och stimulerar. Vi vill inte att miljön ska kännas alltför styrd till fasta aktiviteter utan att barnen får förutsättningar att utveckla leken och fantasin på egen hand och det är denna typ av aktivitet som grönskan bidrar mycket till, fortsätter Jenny.
-Verkligen! instämmer Karin. I det arbetet är det också viktigt att inte låta rädslan för det oplanerade styra projekten. Det är lätt att fokusera på att bygga trygga miljöer som inte medför några risker att någon skadar sig, vilket självklart är viktigt, men det är lätt att den rädslan tar över och präglar utformningen. Vi vill ge barn och vuxna en grund och förutsättningar att bedriva en pedagogisk verksamhet i en god och säker lärmiljö som väger in risker men inte låter dem bli fokus. Rädsla är sällan en bra utgångspunkt, men omtanke är det, konstaterar Karin.
Vad tycker ni är extra utvecklande med denna typ av projekt?
-Att utforma en stimulerande lekmiljö för barn som samtidigt är säker och där pedagoger upplever att de har god överblick. Utöver en bra lekmiljö ska funktioner såsom drift, angöring och leveranser tillgodoses på ett bra sätt. Vi behöver skapa plats för driftfordon på gården samtidigt som miljön ska vara i en skala anpassad för barn och upplevas lekfull och trygg. Det är flera aspekter som ibland kan vara motstridiga, säger Jenny.
– Precis! På ofta ganska små ytor ska vi kunna hitta trafiksäkra lösningar som separerar människor från trafiken, som fortfarande möjliggöra transportfordonens accessväg till byggnaden och gården. Logistiken och skötseln måste tas om hand för att miljön ska fungera, så kreativa och utforskande sätt att se på planeringen av ytorna blir ofta nycken till lyckade rumsligheter, avslutar Karin.
